Lördag
Jag får så sjukt dåligt samvete när jag tänker på alla stackars svältande barn. Och så går jag och självplågar mig och äter så lite som möjligt, alternativt äter en jävla massa och spyr upp det. En klyscha att "tänka på de stackars svältande barnen", men ack så sant.
En gång pratade jag med en bekant om ätstörningar och hon sa att för hennes del var det när det hände en hemsk sak i hennes familj som hon äntligen blev frisk, när hon insåg att "det fanns viktigare saker här i livet".
Så tänker jag på mig och all skit som har hänt i mitt liv, och det faktum att jag är en väldigt empatisk person som tar väldigt mycket åt mig av allt som händer i världen. När ska vändpunkten komma för mig?
En sak till. Såg nån ny HM-reklam på tv igår och HERREGUD alltså. Finns det ingen gräns för hur smala dom ska låta modellerna vara? Lår som tändstickor..
Kommentarer
Trackback
