Ord.

Jag saknar mina ord. Förut skrev jag massa, kalla det poesi, noveller, dagboksanteckningar eller bara ord, kalla det vad du vill. Orden blev som en ventil för mig för att få ut allt.
Tänker på när orden tog slut, mina ord blev andras ord i låtar. Musik är allt för mig nu, men jag saknar mina texter.
Har en vän som skriver så fint att jag tappar andan, har svårt att förstå hur orden bara flyter på så bra, allt hon skriver blir poesi även om hon vägrar kalla det för annat än ord.

Jag har burit den här jävla sjukdomen i mitt hjärta,kropp och huvud i åtta år. ÅTTA ÅR.
Nu är jag 24 år och utåt sett är jag en social. glad  och charmig tjej, men jag känner mig trasig.
Jag känner att jag kastar bort min tid, och ändå ändrar jag inget.

Undrar var allt gick snett.

Ser att en del nya hittat hit, vilka är ni? Är det något ni vill veta är det bara att fråga :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0