Du är nog den.
Först kan jag ju bara säga att efter alla påtryckningar från jobbfolk o vänner angående att jag ser "så sjuk ut" så åt jag middag både igår och idag och nuhar jag gått upp 2 kilo. Hur fan är det möjligt att gå upp så fort? Vill bara spy, de kilona ska bort innan jag åker hem till helgen. Å på tal om att spy så har jag inte gjort det sen resan. Stolt!
I alla fall, jag har dragit igång en relation igen.
En person som jag känt i åtta år. Det är sjukt. Åtta år. Han känner mig på ett sätt bättre en de allra flesta, men han bor så långt bort. Våran kontakt har gått i perioder. Vi har aldrig varit ett par, utan är väl vad man kallar vänner. Fast vänner som tycker om varann. Just därför har vi inte haft så mycket kontakt när vi har varit i relationer. Å varje gång vi tar upp kontakten så blir jag värsta lilltjejen som går runt och ler och det är värsta bergochdalbanan i magen. Hans problem är att han är väldigt dålig på att höra av sig. Och jag är en sån som blir väldigt väldigt osäker när folk gör så. Jag börjar direkt tänka att han säkert har gått tillbaka till sitt ex. Helvete. Å sen när han väl hör av sig (vi snackar dagar här, inte veckor, jag vet att jag är störd men jag tänker på honom ofta) så är allt som glömt. Och jag vill ju såklart inte säga till honom om det här, det känns så dumt. Å varje gång vi tar upp kontakten igen så lyckas jag liksom glömma det här, att jag inte mår bra av det.
Kommentarer
Trackback
