Roligaste ikväll.
Var ju att ett ex dök upp där. Eller ex och, men en kille jag dejtade för en massa år sen. Han var egentligen sjukt söt. Jag fattade aldrig helt varför det rann ut i sanden. Sen möttes vi ute nåt år senare och pratade om det. Han sa att han hade tyckt jättebra om mig, men inte känt att han fick nån respons på det så han gav upp. Just det har jag hört av massa killar. Nåt fel e det ju på mig. Oavsett, han dök upp på otrohetssajten. Det står dock att han är singel (finns en del såna där också) och jag fick lust att skriva! Men det kan jag ju inte eftersom jag e gratismedlem (och dom nästan 500 kronorna i månaden har jag lust att lägga på andra saker...).. Som den Lisbeth Salander jag är hittade jag ju honom på Facebook, men vet inte helt hur jag ska förklara att jag hittade honom där så jag får helt enkelt hålla mig.. Damn...
Korkade jävlar.
Alltså. Jag vet inte helt vad jag ska med den här sajten till. En del av mig får ju lust att kartlägga så många otrogna jävlar som möjligt och sen gå ut med det. Typ. Hur det nu skulle gå till. En annan del av mig skiter i vad de gör å suger åt mig all uppmärksamhet jag får.
För det är inte lite. Nu har jag varit med i 1,5 dygn och jag har redan fått över 100 mail. Jag betalar ingenting för att vara medlem där, alltså kan jag inte läsa mailen jag får utan endast rubrikerna. Det har jag skrivit i min presentation och en del fattar ju vinken och skriver tex sin mailadress i rubrikfältet när de mailar mig. En del fattar inte, och skriver mail efter mail efter mail. Nåja.
Jag påstår inte att jag är någon Lisbeth Salander, men jag är ganska dutkig på att luska. Lägga ihop ett och ett, använda mig av de enkla sakerna som mail, nummer, namn men även leta mig igenom saker på nätet för att få reda på så mycket om en person som möjligt. (Detta gör jag bland annat om jag träffat nån ute, börjat dejta nån etc. Antar att jag har lite svårt att lite på personer.) Just när det gäller detta så startade det med att jag ville kolla om han använde sig av ett fejkat kort eller inte.
Hade JAG varit gift och medlem på en otrohetssajt på jakt efter en älskarinna så hade jag tagit en del säkerhetsåtgärder. 1 Inte använda mitt riktiga förnamn, inte heller mitt eventuella mellannamn 2 Skapat en ny mailadress som inte avslöjar så mycket i namnet och som bara används i detta syfte. 3 Aldrig lämna ut telefonnummer.
Jag har gjort lite efterforskningar på 3 av männen jag pratar med.
Den ena är lite försiktig av sig, men gav ändå ut såpass mycket ledtrådar att jag nu vet var han jobbar, bor, heter och har för telefonnummer.
Den andra är jag övertygad använder sig av ett falskt namn och den enda ledtråden jag fick kan hjälpa, men det kräver massa tålamod. Har alltså nada på honom än så länge.
Och den sista, idioternas idiot (som ja inte ens mailat med och absolut inte kommer höra av mig till) skrev ett telefonnummer i en mailrubrik. Jag kollade såklart upp det, hoppades för hans skull att det var ett oregistrerad men NEJ. Han har gett mig sitt vanliga nummer. Hittade ju honom direkt på facebook. Killen är i mitten av 20-åren och har en jättesöt tjej som man ser på facebooksidan. Där tappade jag lite lusten. Jag vet ju att alla dessa killar/män har tjejer/fruar etc. Men att se det sådär. Det kändes i hjärtat. Det hade kunnat vara jag eller en vän.
Otrohet & dubbelmoral.
Jag e usel på att uppdatera här. Är sjukskriven, inte mest pga av maten utan stressrelaterat. Fast det har såklart med maten att göra också. Jaja. Händer alldeles för mycket nu och jag orkar inte ta ställning till nåt.
Igår gick jag med i victoriamilan. För jag tänkte att "varför inte ännu ett stressmoment". Haha. Jag är en kärlekscyniker. Kommer aldrig våga gifta mig eller få barn för att jag är övertygad om att alla män är otrogna. Har träffat för mycket svin, hört och sett för mycket för att tro annat.
Önskar jag kunde vara mer blåögd, men nope.
Sen har jag inte heller varit så trogen, men allt det startade när jag ändå kände att allt var fucked up.
Så nu är min plan att träffa giftna män. Jag tänder på det. På nåt konstigt sätt.
